Isabell Bjurén

idag hade jag min "lilla födelsedag" i grycksbo hemma hos mamma. den var inte som vilken födelsedag som helst utan fyra dagar för tidigt. på min dag beställde jag grillat och blåbärspaj, det har aldrig hänt förut att vi inte ätit tårta på ett födelsedagskalas men genom att mamma hade varit ute och plockat blåbär tyckte jag det vore godare att göra någonting så gott som blåbärspaj med vaniljvisp och gräddglass, sen lite andra färska bär till det också..gillar att fyllar år...
fick en så god parfym i present av simon och carro, amani pink, söta milda rosor doftar den, nu kommer jag lukta gott varje dag. simon hade även med sig massagebänken hit så jag fick en genomgång av rygg och axlar, perfekt nu inför skolstarten om en dag..pirrrig!
klockan är snart halv tolv och sitter fortfarande ute på altanen och myser med tända ljus, emanuel sitter mitt emot mig och läser alexander schulmans nya bok, det kanske är här man borde stanna. känns så just nu i alla fall. nej, jag är redo för flytt! klockan är ställt på 06.30. god natt!

sitter i siljansnäs och äter mellis, min hemlagade krusbärskräm varav bären kommer från gårdagen pallning. dock var det inte meningen att palla men det slutade ändå så. vi bor ju inte hemma utan lånar ett hus häre ute på landsbygden, här bor vi tillsammans med lillebror johan. johan säger till mig- mamma sa att du gärna får plocka av våra buskar, hallon, vinbär...osv. lite senare går jag ut på gården och plockar lite krusbär som jag tänkte ha som färdkost i bilen då jag skulle hem till mamma och grilla. lite senare på kvällen när vi åkt hit igen går jag igen till krusbärsbuskarna för då ville jag ha lite i kvällsfilen, då kommer en dam gående från huset ovanför, så säger hon till mig - så bra att du smakar lite av bären. jag svarar knappt utan bemöter henne bara med ett leende och nickar lite. hon går några meter till sen vänder hos sig om igen och säger - dem röda är väldigt goda. då svarar jag med - ja precis, verkligen! samtidigt som jag undrar hur hon kan veta det? aja. hon var bara allmänt skumm. sen slår det mig. jag står ju på hennes gård och plockar av hennes buskar för tusan. hon var ju bara jätte snäll och inte alls skumm. jag går in och skäms. efter en timme vill jag gå och säga som det var, be om urkäkt. jag går ut, ser att det nu är mörkt i deras hus...jag vill inte gärna väcka dem. det hela slutar med att jag hämtar en låda och plockar ytterligare 2 liter krusbär varav dem blev till kräm. nu lämnar jag datorn för en stund då har blivit inspirerad av en så bra träningsblogg jag läser så nu har jag packat väskan med badkläder och lunch och ska börja min powerwalt på 1,5 km in till leksand. sen vidare med bil till classic car week där det blir bad i siljan. älska lokalt.

hade världens bästa vecka men de bästa negativa männsikorna jag någonsin träffat! det allra bästa var håkan och malou, min borttappade vän som jag nu funnit igen.
nu har jag bäddat upp med spikmatta efter att ha tagit ett varmt citrusdoftande bad. projekt: att få bort värk i min rygg genom att ta hand om den med "må bra kurer". "må bra kurer" kan man absolut inte säga som om det vore något samlingsnamn på vad som får oss männsikor att må bra genom att det såklart skiljer sig från person till person. jag tror inte dirket att en 22- årig tjej från Niger skulle lista ett varmt citrusdoftande bad på hennes "må bra" lista. det skulle förvåna och glädja mig om hon ens har testat.
går tillbaka till där jag började. kanske skulle räckt med en konster per dag ändå och lägga resten av alla sjuka summor pengar på världens fattigaste land. men det funkar ju inte riktigt så. mycket vill ha mer.

Sommarlov! Måndag den 6 juni och här sitter jag i soffan och tittar på nyhetsmorgon och dricker varm mjölk med honung. Jag känner att det är på tiden att uppdatera sig lite om Sverige, vet inte om man gör det bäst på nyhetsmorgon men hur som är det ett mysigt program. Jag känner mig lite som en Big Brother deltagare var det gäller svenska nyheter den senaste tiden. Om två dagar bär det hem.

tog än en gång flyget hem till sverige. om jag så någon gång skulle varit flygrädd har min rädsla övervunnits för länge sedan efter så många gånger fram och tillbaka. och vad världen är liten. okej, nu har ju inte jag flyttat till andra sidan jorden, men ändå, people, (känner mig som pia, dock med en så mycket skönare stämma än hennes) (pia, en danslärare som alltid skriker people för att sedan fortsätta med någonting otrevligt hon har att säga oss) distans till all ära! och flytta till andra delar av världen, gör det! det kanske är det bästa som jag har gjort. nu håller jag ju fortfarande min stora kärlek i handen men inte mina vänner och inte heller min familj. så till er kan man ju säga att jag har ett distansförhållande. och jag älskar det för jag är hemma jämt! det finns bara en negativ sak, att det kostar att flyga. men genom att jag inte ser något större värde i pengar så känns det inte så tungt. nu sitter jag hos mamma och har hunnit gå en morgonpromenad tillsammans med henne för att sedan bänka mig vid bordet för tyska plugg. och lite blogg skrivande med en stor kopp vitlöksvatten med citron, lime och honung. fattas gör bara ingefäran. jag tror stenhårt på all mat som ska göra en gott. det tror jag på bara för att jag själv testat och det fungerar verkligen. under de sista året har jag ätit så mycket grönsaker, fisk, vitlök, lök, starka färska kryddor, fett, nötter, gottisaker osv. och jag tror jag varit sjuk 3 gånger. åren innan då jag inte tänkt lika mycket på vad jag stoppar i mig var jag minst sjuk en gång i månaden. ta i trä, nu känner jag mig halvhängig, varav min dryck! pussss & lycka till alla auditionssökande som får svar om några timmar!

undra hur lång tid det tar för mig att lära mig stava till tillbaka..jag måste alltid testa att klämma in ett c, för att se så att det verkligen inte är så det stavas. och varje gång får jag samma svar, nej det ser konstigt ut. sen har jag blivit förälskad också..se.. http://www.youtube.com/watch?v=9CwgF7Gl0Vs&feature=related

det finns ingenting som gör mig så lycklig som att sitta och läsa mina skrivna sidor i dagboken från den tiden när vi träffades, dejtade. alltid får jag samma pirr i magen...om och om igen. 
midsommar i leksand nollsju, för första gången, på efterfest hemma hos kalles storebror och jag var livrädd. jag tyckte det var lite läskigt med sprit och sånt. däremot satt världens sötaste kille i soffan i vadagsrummet, lite senare även jag.
ingen sa ett ord. jag skyller på min tandställning som jag så kärt hade i munnen då. varför inte han gjorde det vet jag inte för han tyckte ju att jag var söt. att jag var en söt blyg tjej med tandställning och två långa flätor. han däremot var de finaste jag hade sett på riktigt, helt perfekt. morotsformade leejeans, converse och en blå randig tröja som bara gjorde honom ännu finare. om det nu var möjligt. det gick lång tid och tänkte inte så mycket mer på honom. dock tänkte jag nog lite besviket på mig själv varför jag inte ens kunde få fram ett -hej under natten. det kändes kört och livet rullade på. gymnasiet, med läxor, killar och alla andra tänkbara problem. det var nog inte min tid kan jag känna såhär i efterhand. skolan gick bra och jag var glad men på något sätt var det en osäker tid som var i behov av bekräftelse. som man fick ibland, ibland inte. från allt och alla. en sak som jag tänker på, allt tjafs tjejer mellan. varför. var man rädd för att mista sina vänner. därför fryste man ut människor för vara säker på att man fick ha sina bästa vänner för sig själv. jag tror att de tre åren går förbi många utan någon som helst smärta. men att många faktsikt går förlorade under just tiden, gymnasiet. det gör ont att tänka på dem som alltid satt ensamma i matsalen, då var det bara någon. det var ju alltid så så det kändes inte så mycket. men det är nog bara ett fåtal som väljer det själva. 
nu fick jag en klump i magen och inte alls sugen på att skriva mer om min kärlek. jag ger den istället till alla som behöver den. vad ska man göra för att alla ska få må bra?  

God morgon, uppe med tuppen idag! Bakar bröd, bloggar och är snart på gång för att plugga tyska redan,

Herkules får bästa platsen idag när jag cyklar hem honom från universitetet där han så fint stod och väntade på mig. I vanliga fall brukar han ju stå parkerad framför min skola, men inte idag för jag bestämde mig att ge mig ut på lite extra träning efter skolan plus sovmorgon. Så i morse cyklade jag de 100 meter till universitetet, tog u-bahn därifrån till skolan. Från skolan gick jag istället, 7 kilometer, toppen nöjd, till universitet och cyklade sedan de 100 meter hem. Parkerar honom i cykelstället utanför mig. Jag minns det väl, precis vart jag ställde honom, i självaste cykelstället, för att samtidigt som jag gjorde det så hejade jag på grannen och man kan ju typ känna vart man stod när man hejar på någon. Nu kommer jag till det som gör mig så arg och upprörd, vill inte skriva fula ord, men gillar verkligen inte käringar. Någon av slaget jag just nämnde, kärring, har flyttat på min låsta cykel och lutat den mot en annans som inte står i cykelstället. Själv har hon ställt dit sin egen fula cykel!

Sitter här med en tallrik brieost, päron och jordnötter och pluggar tyska samtidigt som jag funderar över livet.

ROBYN var bäst! Alldeles underbar på scen, vilken kännsla och vilken dans!
Efter att ha avnjutit en god söndagsfrukost i våran nya vita fina soffa mår jag mycket bra
förutom att min magen skriker för att jag matade den med alldeles för mycket vitlök igår.
Vi hade en supermysig kväll här igår, god mat, fina vänner och en helt okej final i melodifestivalen.
Det enda som egentligen var dåligt var väl vinnaren?
Jag tycker att Kristoffer Hiding kunde ha vunnit, tillexempel, hans bidrag såg ju bra ut...

En stor puss skickar jag till världens finaste Erika som har fyllt år!
Du finns alltid där, du är en äkta vän!
Så glad att jag har dig, du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta!


 

Det är många tankar som flyger runt i mitt huvud.
Varje dag.
Det är kärlek och saknad.
Jag undrar vad ni gör just nu? Vem och vad tänker ni på? 
Jag tänker på er mycket.
Lite för mycket.
Försöker bättra mig men det verkar hopplöst.
Jag saknar er hemma i Sverige.
Jag är glad att jag gör det. Det gör mig lycklig.
Denna bloggen är till för er mina vänner.